Ung socialdemokrati från utanför tullarna och vänster om mitten.
Möte Onsdag 24/11!
Imorgon onsdag har SSU Sundbyberg möte och ska lägga upp en planering för resterande höst och vinter. Vi ska äta lussebullar! Välkommen till Esplanaden 3 klockan sex imorgon så får du smaka!
Nu jädrar har jag bestämt att den här bloggen ska återuppstå. Den dog för att den blev en personlig blogg (My bad, förlåt!) och för att jag tröttnade på att hålla igång den. Med det sagt är det dags att vi startar upp skiten igen! Denna gång som strikt informativ politisk tråkblogg. Så, nu vet ni det alla kära barn och när jag har information om arbetet i kommunen är forhoppningen att den ska läggas upp här. SE YA BITCHES!!
En man som samlat på tecknade serier med pornografiskt innehåll med barn avbildadde dömdes för innehav av barnpornografibrott. Det är helt sjukt. Jag säger inte att det inte är vidrigt att den här mannen innehade material som avbildade barn på ett sexuellt sätt, det är det. Barnporr är bland det hemskaste som finns idag. Helt absolut oacceptabelt. Men, lagen mot barnpornografi ska gälla när ett barn utnyttjats sexuellt och farit illa och då detta avbildats. Dessa teckningar på barn, är inte barnpornografi i den bemärkelsen. Inga barn for illa av teckningarna och hur äckligt det än är så ska mannen inte straffas för sina böjelser om han inte skadar en annan människa. Att inneha erotiska teckningar på barn SKADAR INGEN då INGET RIKTIGT BARN AVBILDATS. Det är en skillnad om teckningarna avbildar en verklig händelse och då ska lagen förstås gälla. Men, så var det inte här och därför har mannen inte begått ett brott. Om barnpornografilagen tillämpas för att straffa avvikande och motbjudande beteende har den utvecklats till en ren morallag som är skadlig för vårt samhälle, lagar ska skydda människor från skada, inte sätta sig till doms över livsstilar. Drar man detta i tangentens riktining får wi ett orwellianskt samhälle där man övervakar och bestraffar folks fantasier och tankar. Lagen om Barnpornografi har ett syfte, att skydda barn från sexuellt utnyttjande och skada. Om en aktivitet inte skadar något barn är denna handling inte kriminell. Nu misstänker jag att jag börjar bli övertydlig men, LAGAR SKA INTE BESTRAFFA LIVSSTILAR, ATTITYDER ELLER LÄGGNINGAR:
Nu tänker jag yttra en åsikt som det tagit mig lång tid att forma. Lång tid eftersom jag flera gånger ifrågasatt vilken hållning som är moraliskt försvarbar, vilken jag inte kommer skämmas fr om trettio år. Det handlar om Afghanistan. Om kriget. Min första instinkt här har varit att vara mot kriget. Som pacifist. Som frihetsälskare och som globaliseringskritisk. Och ja, alla dessa perspektiv kan läggas på kriget i aghanistan, titta bara på kriget i irak och den nyliberala våg den svepte över landet med en spridning av amerikanska företag som följd. Sen läste jag Tusen Strålande Solar och vände mig bort från det tidigare ställningstagandet. Därpå blev jag sosse och var stolt över att gå på partiledningens linje. Men sen kom andra saker i vägen. Min natur kanske. Jag tror inte på krig. Inte i det här fallet och inte annars heller. Det är inte rättfärdigt och det sker inte utan att oskyldiga liv offras. Det ligger inte i krigets natur att vara gott, rättfärdigt eller gynnsamt. Till och med andra världskriget, ett krig som faktiskt ändå startades av tyskarna och som jag därför får ställa mig annorlunda till, bestod av vidriga krigsbrott från de allierades sida. Krig är inte rättfärdigt. Och så har jag tyckt sen i vintras. De dokument som nu läckt stärker mig i min uppfattning framförallt för att folk är så förvånade över de hemskheter som skett under det. Att detta krig för med sig döda civila, krigsbrott och svek förvånar mig inte, men att den gör folk det är ett bevis på hur vilseledda vi blivit. De har sagt oss att det var rätt och vi har accepterat den sanningen. Men kriget är fel, och vi ska inte längre delta i det. Vi ska med det sagt inte lämna afghanistan, vi behövs. Sverige måste med bistånd och samarbete bygga upp ett civilt och demokratiskt samhälle. Ett samhälle som inte existerat i de trettio år som afghanistan har varit ockuperat. Afghanistan behhöver inte mer krig. Afghanistan behöver vår solidaritet.
Jag irriterar mig på andra bloggare som inte uppdaterar på jättelänge utan att berätta om det och jag vet själv att jag inte kommer uppdatera mer här på ett tag så nu säger jag det. Dels har jag tröttnat på den monologa inställningen till kommunikation som bloggen innebär (för lets face it, så jävla många kommentarer skriver ni inte) och dels på de få läsare vi har. Jag hatar att jag ska behöva anstränga mig och kommentera på 30 olika bloggar för att få upp statistiken med 10 besökare. Det är sommar och jag har bättre saker för mig. Jag tror att jag sagt allt jag vill säga om politik, i alla fall för tillfället och i alla fall här. Till och med när jag har saker jag vill prata, dikutera eller bråka om är det här forumet oinspirerande att jobba med. Jag vill prata med er in person istället, få mothugg och medhåll, lära mig något och utveckla min ståndpunkt. Det är sånt jag vill, inte sitta här och använda en blogg som megafon för mina åsikter. Med det sagt kommer festivalet om tre veckor och då kommer jag självklart att blogga här, och vill jag säga något här så gör jag det. Dessutom åker jag bort snart och då kommer jag verkligen INTE slösa bort min tid med att skriva inlägg för två-tre pers. Så viktig är intre den här bloggen för mig.
Vill ni fortfarande läsa vad jag har att skriva så är ni självklart välkommna hit. (Och om inte så kan ni ju begrava era fisförnäma j**la näsor och era högt burna huvuden i era förstoppade, hämmade arslen, hihi busig den)
Jag har tidigare lovar Daniel att skriva ett inlägg om varför jag gick med i SSU så jag tänkte göra de nu :D
Det hela började 2006 då moderaterna kom till makten. Jag nästan sket i politik över huvudtaget :P Men i alla fall efter några livliga debatter med min far och kompisar om människans rättigheter, skatter och massa annat så tyckte folk att jag borde satsa på politiken och verkligen göra skillnad i samhället. Så de första jag kollade upp var SSU för jag lik som idag dissar moderaternas politik ;) Och jag läste lite på hemsidan och så. Jag var 13 när jag gick med och det har nu gått 3 år sedan jag gick med! Jag är otroligt glad över att jag valde att gå med då jag fått möjlighet att rösta igenom motioner, fått massa kompisar, pratat politik och självklart haft det otroligt kul! så om jag ska sammanfatta allt kort så gick jag med för jag ville vara med och påverka!
SSU är blande det bästa jag gjort så ta chansen och gå med! :) är du intresserad? Om ja gå in på www.ssu.se och anmäl dig eller så skriver du en kommentar så fixar jag allt :)
Jaaa jag hoppas det är fint väder i Sverige idag! Själv är man i Turkiet på semester så här är det jätte varmt! Men ni får ha de så bra
Den unga CUF:aren Elias Giertz skrev en artikel på politkerbloggen för ganska länge sen om att feminismen var oförenlig med liberalismen för att den utgick från en kollektiv människosyn och därför inte bejakade individens rätt. Detta är ju förstås en nidbild av både liberalism och feminism, liberalismen för att man isåfall bara utgår från att nyliberalismen räknas som liberal och att positiva friheter därför helt avskrivs från agendan. Feminismen feltolkas också då man inte ser till att bekämpningen av maktstrukturer befriar såväl kollektiv som individer. Men nog om det, inte ens CUF håller med Elias så hans syn är redan tillräckligt emotsagd. Däremot vill jag följa samma argumentation för att beskriva en annan företeelse, nämligen demokratin. Det demokratiska samhället utgår från inte individens strävanden utan från hur kollektivet agerar. För sig själv är din röst bara vär en promille av en procent men tillsammans med andra kan du påverka, demokratin förutsätter därför kollektiva ansträngningar och gruppsende och kan inte i Elias nyliberala ögon betraktas som liberal. Men väl socialistisk, att alla röster är lika mycket värda och att den ekonomiska stausen inte ska påverka inflytande och makt är i grund och botten socialistisk. Därför ar demokratin i grunden socialistisk.
Jag har startat en egen blogg, http://hipsterrific.devote.se/ och kommer blogga mer där än här tror jag. Detta är inte bloggens slut men det kommer bli färre uppdateringar från min sida och vill ni hålla igång bloggen får ni skriva egna inlägg ni från ssu. Jag vet inte hur mycket mer politiskt jag har att skriva men när inpirationen väl kommer så är det hit jag kommer. Men som sagt, från och med nu avsäger jag mig ansvaret för bloggens uppdateringsfart. Vill ni ändra på det så är det upp till er, Vi ses Daniel
Stockholmsveckan för knullsugna politiker, lobbyister och journalister startade idag. Fast de sistnämnda är väl mer sensationslystna än något annat. Jag är avundsjuk på de som får åka men har samtidigt lovat mig själv att åka nästa år. Att få känna av den stämmningen ett valår måste vara oslagbart men vilket år som helst är säkert otroligt i sig. Har inte sett eller hört Reinfeldts tal men fick bilden av att det var ett torrt och oinspirerat sådant som gick ut på att angripa de rödgröna och endast lova en sak, att inte sänka skatten. Mona hoppas jag stort på och jag tror att hon kommer äga med sitt tal, är svag för både henne och hennes retorik. Det mjuka, eftertänksamma i hennes tal gillar jag verkligen. Hellre det än Reinfeldts surmulenhet. För även om politiken är viktigare än personerna, och gud vet att jag avskyr den moderata politiken, så ser jag verkligen hellre att regeringen leds av Mona Sahlin än Fredrik Reinfeldt. Jag har förhoppningar på hennes patos och hennes ledarskap. Sverige blir en bättre plats med henne som statsminister.
Jag läste aftonbladet i solen idag och mindes varfölr jag älskar den tidningen så. Först debattdelen med en artikel om de borgerliga sveket mot småföretagen som jag nämnde tidigare, sedan kulturdelen där en bok av tidigare kulturministern Bengt Göransson rescenseras. Jag greppade inte riktigt hela handlingen men en del fastnade jag för: "Det kan tyckas som bakvända världen att det i årets valrörelse är moderaterna som talar om rättvisa och socialdemokraterna om frihet men Göranson beskriver hur dessa förskjutningarna kunnat uppstå. Att det är i definitionerna av orden som de ideoligiska skiljelinjerna ligger. Och så långt hinnse sällan dagens politiker. I den nyliberala tolkningen är frihet detsamma som valfrihet och det är främst så ordet används idag. Men, som han skriver, Valfriheten privatiserar; jag väljer för mig, du väljer för dig och om du väljer fel är det din ensak. Friheten däremot är oändlig och har bara en enda begränsning: man får inte hindra andra från att röra sig på samma fält som jag själv. Friheten kommer därför i motsättning till valfriheten att socialisera... och blir inte möjlig i ojämlika samhällen... att lära sig förlora- så kan man formulera frihetens yttersta villkor" Gudomliga ord, sanna ord. Och det är den frihet jag vill ha, att hela världen ska ligga frmaför mina fötter, och dina också. Och att alla i världen ska ha världen för sina fötter. Det är grunden för det jämlika samhället och det är skönheten i det. Friheten och frigörelsen är det yttersta målet i strävan efter rättfärdighet, solidaritet och rättvisa. Valet står inte mellan frihet och rättvisa utan mellan rättvisa som förutsättning för frihet och en frihet som inskränker fler och mer än den frigör. Det är ett lätt val. Och jag väljer det förststående, den socialistiska friheten i gemenskap och hopp.
Och han gjorde det för att han inte förstår verkligheten eller drivkraften hos våra småföretag. Det absolut största problemet småföretagare har idag är inte krångel med regler utan att de står utan skyddsnät och trygghet. Det är trygheten för småföretagen som en entreprenörsvänlig regering ska satsa på. Eftersom jag kommer från en familj med en egenföretagande pappa kan jag antagligen mer om den verkligheten än vad Reinfeldt kan. Och min pappa är betydligt mer entusiastisk inför de rödgrönas förslag för småföretagen än alliansregeringens förda politik. Men så driver också regeringen en företagslinje som baserar sig på att det enda en företagare vill göra är att tjäna stora pengar och därför sysslar de endast med att belöna de företag som redan har en hög omsättning och stora vinster istället för att stödja nyetablerade småföretag och företag med dålig ekonomi. Och det är företagen som driver sverige till stor del, ingen stadskärna skulle vara sig lik utan de små butikerna och de övriga näringsidkare som finns där. Det är genom att erbjuda dessa ett skyddsnät och trygghet som vi stimulerar fram nya företag och får de redan existerande att blomstra.
Lika övertygad som jag är om mitt stöd till Socialdemokraterna i Sverige lika velig är jag när det gäller deras danska syster. Jag vill ju absolut att Helle Thorning Schmidt ska bli statsminister och att S-SF ska få bilda regering förhoppningsvis även med de radikale. Men jag vet inte om jag skulle kunna ställa upp på att Danmarks socialdemokrater gett upp tanken om allas lika värde till förmån för stöd från de bruna strömningar som går i vårt grannland. Det finns ett parti i Danmark som helt tar avstånd från den inslagna riktningen och det partiet är Radikale venstre, de är små, socialliberala och räknas numera som en oberoende vänster i folketinget. De radikale har sedan starten dock hållt sig i mitten av den danska politiken och har samarbetat både med socialdemokrater och socialister såväl som de borgerliga Venstre och Konservative Folkeparti. Men i och med att danmark radikaliserades på 90-talet gjordes radikale också det, åt andra hållet. De har alltid behållit sin värdighet och sin socialliberala grund och därmed har de motsatt sig samarbete med DF och stått emot deras politik när den brett ut sig. De radikale är ett under av principfasthet och fjäskar inte för opinionen. De nöjer sig med fyra procent men sviker aldrig sina ideal. De radikale är det danska parti som jag känner mest hopp och entusiasm inför och därmed blir valet mellan dem och Socialdemokraterna svårt, för man kan prata fördelningspolitik allt man vill, och då är jag socialdemokrat, men om du inte har en social politik för rättvisa och ett mänskligare land så har du inte mycket. Och de radikale har mest att erbjuda dagens xenofoba Danmark. Jag älskar ju Danmark. Som svensk blir man förresten våt i trosan av tanken på ett mittenparti som håller fast vid sina principer och värderingar utan att glida iväg åt höger (centerpartiet) eller flörta med nationalism och främlingshat (folkpartiet "liberalerna").
Det finns en väldigt stor anledning till varför jag är socialdemokrat och inte miljöpartist även om jag egentligen tycker att mp borde ha diktatorisk makt över miljödepartementet. Det är inte för att jag som många andra socialdemokrater skräms av nolltillväxttanken, jag har faktiskt inget mot den (tillväxt är ju trevligt men vi kan leva utan det). Det som gör att jag hellre är sosse är att miljöpartiet inte har en tydligt formulerad plan för hur samhället ska se ut utan ekonomisk tillväxt. Jag tror att vi måste inleda en seriös omfördelning av samhällets resurser från samhällets elit till de svagare grupperna för att en nolltillväxt ska vara mänskligt försvarbar, målat för samhällets utveckling borde ju vara ett jämlikt samhälle som de egalitarianer vi sossar är. Men som sagt, tillväxt är trevligt och bra, hållbar tillväxt är framtiden. Samtidigt tänker jag att den socialdemokratiska jakten på tillväxt i någon mån beror på att jämlikhetsvisionen och omfördelsningstanken getts upp, vore vi verkligen lika kåta på svarta konjunktursiffor om alla i sverige redan haft det bra? Jag tror att i grunden så kräver en genomförbar miljöpolitik att vi har ett samhälle där vi möter klimatomställningen som likar och socialdemokratin måste därför i miljöns namn sätta igång ett snabbare omfördelningsarbete.
Min pappa fyller år idag, det är fredag och kanske fotboll på g så det kommer inte bli några upp dateringar idag. men vad gör det, vädret är vackert och helgen är förestående, Njut! det tänker jag göra.
Jag är pendlar någonstans mellan att vara en ullkofteliberal och en revolutionär marxist. Det vill säga att jag rent politiskt går från att vara den som gråter för jämlikhet för att det vore ju så fint och det är ju så synd om alla (snyft, snyft) till att vara den som säger äsch till om en djursholmsfamilj tvingas lämna ett hus som de ägt i generationer för de är ju ändå satans utsugare och kapitalister. Det är en ganska lång sträcka mellan dessa båda inställningar, även om de båda ligger till vänster, och jag försöker att inte svänga för mycket i någon rikning. För de är ju båda fel, jämlikheten ska inte genomföras för att det är fint eller för att det är synd om folk. Den ska genom föras därför att vi vinner på att he ett jämlikt land, ur rent egoistiska skäl kan vem som helst agera för ett jämlikare samhälle. Och politiken är inte heller till för att straffa någon utifrån nidbilder av dem, om en djursholmsfamilj tvingas lämna sitt hus för att de inte har råd med det så är det ett politiskt misslyckande (sen kan man förstås resonera kring hur stort huset är och exakt vad familjen inte har råd med). Politiska projekt ska inte motiveras med att det är ju synd om dom, eller nu jävlas vi med borgarsvinen, det ska motiveras av att det är bra för samhället och bra för dig. Det är just detta som är socialdemokratins ständiga fördel, att den alltid utgår vad som gynnar oss som kollektiv istället för att se oss som mindre grupper.
Och med tanke på allt ullkoftorna underlåtit att göra under sin tid i den brittiska regeringen bör man väl se att det finns stora fördelar att inte vara sån.
